Så stöttar och bekräftar du ditt barn

Så bekräftar du barnet

Det nyfödda barnet behöver mycket uppmärksamhet och bekräftelse. Du bekräftar barnet genom att vara närvarande, se och prata mycket med det, även om barnet inte kan förstå allt du säger. Till exempel kan du:

• Prata till barnet med lugna och fina ord och dela med dig av den värme du känner.
• Möt barnets blick och ha ögonkontakt.
• Rör vid barnets kropp som något värdefullt som du respekterar.

Det gör att barnet känner sig sett, lugnt och får en trygg anknytning till dig som förälder.

Så låter du bebisen upptäcka världen

Ett litet barn måste successivt få möjlighet att upptäcka sin omvärld och verklighet, få stimulans att söka och orientera sig. Ge barnet möjlighet att söka sig omkring med blicken, men begränsa stimulansen när barnet behöver sova.

Det är viktigt att du stöttar barnets upptäckarlust. Bebisar upptäcker ofta världen genom att bland annat titta sig omkring, sprattla och veva med armar och ben, och jollra, prata eller till och med skrika.

Så stöttar du när barnet blivit äldre

När barnet så småningom börjar ta sig omkring själv, krypa eller gå, är det viktigt att du följer barnets steg och är noga med att stötta med skydd och trygghet när det tar sig omkring.  Det är bra om om du uppmuntrar det till att själv gå och undersöka vad som finns runtomkring det och bakom hörnet. Du kan till exempel säga saker som "Gå och titta efter! Jag finns kvar här."

Ge barnet tid att undersöka världen

Det ligger i barnets natur att undersöka och utforska allt som kommer i dess väg. Vi vuxna, som kan känna oss stressade och som att vi inte har tid att guida barnet in i sin värld, kan uppleva det som att det vore bättre om barnet ibland satt i sitt hörn och lekte i stället för att vara på allting och plocka. Men barnet måste ju få lära sig om världen.

Ägna tid åt att uppmuntra och stimulera barnets naturliga utforskande! Det barnet inte får tillgång till naturligt måste det ju ta sig möjlighet till på annat håll annars, till exempel när du inte har uppmärksamhet.

Ge positiva signaler

Det är du som förälder som på det här sättet talar om för barnet om omvärlden är något man ska våga ta del av eller vara ängsligt försiktig inför. Tänk på hur du själv beter dig och var försiktig med dina egna eventuella uttryck för oro och ängslan så att du inte för vidare dessa till barnet.

Om barnet ofta får höra och uppleva din oro: "Akta dig. Oj! Det är farligt! Man kan göra sig illa!" kan barnet bli hämmat och avvaktande i förhållande till sin omvärld.

Naturligtvis måste du se till att barnet inte kommer till skada och varna för det som är farligt på riktigt, men det är bättre att skydda barnet genom att röja barnets värld från sådant som faktiskt är farligt och hjälpa barnet att med försiktighet undersöka sin omvärld än att hindra det.

Hur tröstar man barnet?

Det kräver naturligtvis en hel del uppmärksamhet av föräldern att försöka förutsäga vad som kan hända, och du kan förstås inte skydda ditt barn från att ibland ramla eller slå sig. Så länge det inte är allvarligt, försök trösta barnet med en hållning som säger: "Såja, det var inte hela världen".

Du ska såklart inte förneka barnet sin starka upplevelse, men det är bra om du visar att det som hänt faktiskt inte är hela världen. Om du går för djupt in i barnets upplevelse lär sig barnet snabbt tolka din egen ängslan som sin egen och plågan blir än värre.