Prematur – för tidigt födda barn

Hur vanligt är det att barn föds för tidigt?

I Sverige föds mellan 5-6 procent av alla barn för tidigt, det vill säga före vecka 37. Det kallas för prematurfödsel.

Varför föds barn för tidigt?

Orsaken till för tidig födsel är många gånger oklar. Det kan vara faktorer hos kvinnan, fostret eller omgivningen. Om mamman drabbas av havandeskapsförgiftning kan det innebära att barnet måste förlösas i förtid.

Kvinnan kan också ha en svaghet i livmoderhalsen eller en missbildning i i livmodern som leder till för tidig födelse. Även sjukdomar som diabetes och infektioner kan orsaka en för tidig förlossning.

Om orsaker ligger hos fostret kan det handla om en infektion, någon annan sjukdom eller kromosomrubbning med missbildning. Flerbörd, dvs tvilling- eller trilling-graviditet, ökar risken för tidig födelse.

Även barn tillkomna efter assisterad befruktning föds oftare för tidigt än andra barn. Till viss del beror det på att tvillingar, trillingar etc. Med förfinad teknik och förbättrade metoder inplanteras nu högst ett ägg, vilket medför att flerbörderna minskar.

De flesta för tidigt födda barn mår bra

I de flesta fall mår dessa prematura barn alldeles utmärkt. Den svenska neonatalvården (vården av nyfödda) har utvecklats mycket och är idag bland de bästa i världen.

Indelning av för tidigt födda barn

Man brukar dela in de för tidigt födda barnen i grupper efter mognadsgrad, det vill säga graviditetslängd. Såhärser indelningen se ut:

Måttligt till lätt för tidigt födda barn: vecka 32+0 - 36+6

Mycket för tidigt födda barn: vecka 28+0 - 31+6

Extremt för tidigt födda barn: vecka 22+0 - 27+6

Extremt tidigt födda barn

Endast 0,3 procent av de levande födda barnen - cirka 300 barn/år - är extremt tidigt födda, det vill säga innan graviditetsvecka 28.

De extremt för tidigt födda barnen, liksom de barn som råkar ut för komplikationer, följs oftast på specialmottagning. Där kontrollerar man barnets tillväxt, motorik och övriga vaccinationer.

Det är framför allt de extremt för tidigt födda barnen, som kan uppvisa någon form av störning, till exempel försening i utvecklingen eller CP-skada. Hos dessa barn är också koncentrations- och inlärningssvårigheter något vanligare än hos fullgångna barn. NIDCAP-metoden kan minska, men inte helt förebygga, sådana komplikationer.

Komplikationer hos för tidigt födda barn

Prematura barn har inte utvecklats färdigt och därför inte hunnit förbereda sig för miljön utanför livmodern. Barn som fötts för tidigt men väger över 1 500 gram klarar sig oftast bra och får sällan några komplikationer.

Lungor och andning

Det är framför allt lungornas mognad som sätter gränsen för det prematura barnets överlevnad. Den gränsen ligger i övergången mellan gravidvecka 22-23. Hos ett så pass mycket för tidigt fött barn måste andning och puls övervakas. Barnet behöver respiratorbehandling eller behandlas med mask med övertryck, så kallad CPAP-behandling, eller enbart med extra syrgas i kuvösen.

Immunförsvar

Det prematura barnets immunförsvar är oförberett och barnet är därför extra infektionskänsligt. Barnet måste därför ofta få antibiotikabehandling vid misstanke om bakterieinfektion.

Hjärna och nervsystem

Hjärnan och nervsystemet är under snabb utveckling och känsligt för påverkan av längre syrebrist och blödningar. Hjärnan hos det prematura barnet har dock en god förmåga till självläkning.

Prematura barn fryser lättare

Eftersom de prematura barnen saknar eller har väldigt lite av det värmeisolerande underhudsfettet har de svårt att hålla kroppstemperaturen. Kroppsytan är också relativt stor i förhållande till den lilla kroppsvolymen vilket ökar avkylningen. Avkylningen leder till ökad ämnesomsättning med ökat energibehov och barnet får därför ligga i kuvös eller värmesäng.

Sondmatning

Först ungefär i gravidvecka 34 kan det prematura barnet suga och svälja tillräckligt för att ammas helt. Fram till dess måste barnet sondmatas varannan till var tredje timme eller få mjölkdropp. De flesta barn får i första hand bröstmjölk, eventuellt förstärkt med proteiner, mineraler och vitaminer.

NIDCAP-metoden

På många neonatal- (nyföddhets-) avdelningar används en omvårdnadsmetod för prematura barn som tar hänsyn till varje barns mognad och individuella behov. Barnet observeras före, under och efter en vårdsituation, till exempel vid matning, blöjbyte eller provtagning för att bedöma just det barnets behov och anpassa omvårdnaden därefter.

Barnets reaktioner registreras liksom vad som krävs för att det åter ska komma till ro. Miljön i övervakningsrummet ska så långt det är möjligt likna miljön i livmodern, med dämpad belysning och låg ljudnivå. Därför täcks kuvösen för att skydda barnet från onödiga stimuli.

När barnets tillstånd stabiliserats kan föräldrar sitta långa stunder med barnet mot bröstet, hud mot hud enligt den så kallade "kängurumetoden", för att få nära kroppskontakt med barnet.

En tuff tid även för föräldrarna

Föräldrar till barn som föds för tidigt går igenom en tuff tid. Att få barn långt före beräknad nedkomst innebär en stor påfrestning som gör att man kan hamna i en kris. Symtomen kan vara overklighetskänslor, förändrad tidsuppfattning, ångestattacker, sömnrubbningar och aptitlöshet.

Den korta graviditeten gör att föräldrarna varken är praktiskt eller psykologiskt förberedda på att ta emot barnet. Kvinnan möter ett barn som är mer obekant för henne än om hon fått gå tiden ut och hunnit skapa sig en klarare bild av barnet. Istället för det fullgångna barnet, som i regel hunnit få lite hull, möter föräldrarna ett mycket litet och magert barn med nästan genomskinlig hud, och som behöver professionell hjälp av andra för att överleva.